Nu har jag hamnat här igen.. Framför datorn.. Med tankar som far omkring.. Jag försöker ta en paus från tänkandet genom att skriva några rader här.. Har varit dålig på att dela med mig på sistone.. Jag har varken haft tiden, lusten eller orken till att ta tag i skrivandet.. Lite skrivkramp har uppstått som den vanligtvis gör när huvudet är som en centrifugerande tvättmaskin.. Man vet inte i vilken ände man ska börja eller var man ska sluta.. Skriver för min egen gör jag.. Det är min terapi..  Här i den öppna bloggen väljer man med omsorg vad som skrivs.. Man ska vara försiktig med nätets möjligheter.. Att kunna blogga för allmänheten har sina fördelar.. Men det har sina nackdelar oxå..  Man ska vara försiktig med vad man delar med sig av.. Man vet inte i vems händer saker och ting hamnar.. Man vet aldrig vem som vänder och vrider på vad du skriver eller vänder och vrider på information du ger ut..

Trots alla tankar och livets berg och dalbana så mår jag ganska bra.. Bacillerna har dock anfallit igen... Hostig och snorig i maj månad.. Min lilla olycka för två veckor sedan när jag brände mig på en varm plåt gör sig oxå påmind fortfarande.. Den både syns och känns.. Men vad vore livet utan lite smärta? Man har varit med om värre saker.. Jobbet fungerar bra i den takten jag tar det nu.. 75% känns som en behaglig nivå som nacken och armarna klarar av.. Dock ser det inte ut att bli mer än så för tillfället men jag är glad att överhuvudtaget kunna vara tillbaka på jobbet..  Jag kämpar mig uppåt och framåt.. Att trampa på mig eller få mig på fall är svårt idag.. Efter ett tufft år har man lärt känna sig själv och sina gränser.. Framför allt har man lärt sig att lyssna på kroppen.. Om man bara stannar upp för en liten stund så hör man tydligt kroppens varningssignaler..
Följ ett gott råd: Lyssna på kroppen! Vi har bara en och den ska vi vara rädda om

Vädret är som mitt humör.. Upp och ner.. Upp och ner... Efter regn kommer solsken heter det.. Och ja, varenda gång är det så.. Med lite tro, hopp och vilja så löser sig allt i slutändan till det bästa.. Det gäller att tro på sig själv.. Se sina färdigheter och styrkor.. Våga erkänna sina brister och lära sig något av sina svagheter.. Plocka fram det bästa ur varje dag..


Det finns en någon jag saknar otroligt mycket..
Någon jag lärde mig mycket av..
En underbar människa som kröp in under skinnet på mig..
Jag saknar killen som tog sig innanför varenda mur kring mig..
Han som var nummer 1..
Han som var en underbar vän och mer än så
Jag saknar killen som alltid fick mig att skratta..
Han fick mig att le bara av tanken på honom..
Det gör jag än idag..
Inte trodde jag att jag idag skulle sitta här ensam..
Utan honom.. Utan att kunna nå honom..
Han finns i mitt hjärta.. Han finns i mina tankar..
Men han finns inte i min närhet..
Saknar det mjuka håret.. De blå ögonen..
Det fina leendet.. Den varma kroppen..
Hans skratt klingar fortfarande i mina öron
trots alla dessa år som gått sedan jag sist fick höra honom..
Ett tomt rum ekar i det innersta av mitt hjärta..
Ett rum som alltid kommer stå tomt..
Vissa minnen har bleknat men inte försvunnit..
Andra är lika starka idag som för 7 år sedan..

Du fattas mig honey!