Idag har jag tagit ett första steg för att hitta fokus igen och sätta mig själv först för en stund.. Idag åkte facebook-sidan i graven för ett tag framöver iallafall.. Jag hittar nog tillbaka men för tillfället har jag nog med mig själv.. Jag är tankspridd, rastlös i själen och har återigen glömt bort mig själv för att lyfta någon annan.. Jag har lagt ner min själ på att finnas till för någon som har behövt mig men tyvärr inte sett mig.. Min energi har försvunnit och jag vet inte vilket ben jag ska stå på just nu.. Jag behöver hitta tillbaka till min vardag.. Till mina rutiner.. Till mina känslor för mig själv.. Jag behöver hitta tid för att koppla av.. Tid för mig själv.. Hitta fokus igen och ta tag i saker som växer inuti mig.. Jag har valt att lägga mina tankar, mina känslor och mina problem på hyllan för att orka lyfta någon som har mått snäppet sämre än mig.. Nu är energin slut.. Jag har inte heller en problemfri vardag.. Det har ingen.. Jag har en del stora saker som har gnagt på mig oxå men ingen att luta mig mot.. Jag har valt att visa en stark sida av mig själv.. Dock är jag inte lika stark som man kan tro.. Jag är ganska skör och bräcklig fortfarande.. Än har jag inte hittat den styrka jag vet att jag någonstans inuti mig har.. Jag måste bryta gamla mönster.. Ett mönster där jag tar tag i alla andras sorger, problem, tankar och finns för dem.. Där jag omedvetet men ändå medvetet gväljer att föra mitt eget åt sidan.. Det är lättare... Men vissa saker försvinner inte förren man tar tag i det.. Förren man har grubblat färdigt.. Vissa saker måste man ta itu med vare sig man vill eller inte... Framför allt måste jag lära mig att ge mig själv lite tid.. Jobbar jag inte så är jag på resande fot och finns till för alla mina underbara vänner.. Jag kan inte komma ihåg när jag sist var totalt avslappnad och kunde glömma världen för en stund.. Istället för att facebooka ett tag framöver så vänder jag mig hit.. Jag vänder mig till böckernas värld.. Och jag koncentrerar mig på att umgås med vänner som ger mig ny energi och kraft.. Jag använder min skrivförmåga för att lätta på allt som rör sig i tankarna.. En del kommer jag dela med mig av.. En hel del kommer endast vara för mig själv i en privat blogg som inte ligger ute på internet.. Ibland är det lättare att skriva.. Man får inga frågor.. Inget mothugg.. Man kan skriva till fingrarna glöder.. Man kan gråta, skrika eller skratta samtidigt som man skriver.. Man leker med orden för att förmedla känslor.. Att sätta sig ner med ett papper och en penna för att rita hur man känner är otrolig terapi för själen.. Nu är det dags att ta sig tid till det..

Tro nu inte mina söta vänner och familj att jag går runt och mår dåligt.. Denna gången handlar det om att för mig bryta ett mönster.. Finna en vardag som är min där jag är oberoende av datorn och där jag vågar satsa på mig själv ibland utan att känna mig självisk.. Där ingen frågar var man har varit för att man inte varit inloggad på ett tag.. Jag måste hitta ny fokus på vardagen helt enkelt.. Få lite tid över för mig själv och endast mig själv.. Jag orkar inte lyfta någon annan mer just nu.. Jag skulle behöva någon som tar mig under sina vingar för en stund.. Som ser mig och lyssnar på mig med ett öppet hjärta.. Någon som orkar ta hand om min splittrade själ och mitt djupt ärrade hjärta.. Samtidigt vill jag inte lägga den bördan på någon annan.. Det är inte rättvist.. Jag behöver hitta lugnet.. Lära mig slappna av och koppla bort världen för en stund lite då och då.. För att kunna ge av sig själv, kunna öppna sitt hjärta för någon annan och släppa in omgivningen måste man älska sig själv, hitta ett lugn och känna en trygghet.. Jag mår bättre än jag gjorde för 1 år sen.. Men har återigen hamnat i en svacka för att jag har gett mer än jag har orkat.. För att jag återigen har haft skuldkänslor för att jag tänker på mig själv för en minut.. Får ni inte tag på mig direkt om ni ringer, mailar eller försöker nå mig så är det för att jag just då bara söker lite lugn helt enkelt.. Jag är okej.. Jag börjar bara en resa där jag söker mitt "jag" Vem är jag egentligen?